Ewe löser världens problem, pt I

Nu när jag får briljera med mina engelskakunskaper dagligen så har jag upptäckt en stor brist i det svenska lärosystemet. Jag har fått lära mig glosor utantill en gång i veckan i 9 år. Jag har fått lära mig att böja verb och bända adjektiv. Jag har fått lära mig hur man ger vägdirektioner om någon frågar och att man alltid ska säga "please" efter varje mening, "för engelsmännen är väldigt artiga" (hah..). Jag har till och med fått lära mig att skriva sonetter på engelska, och med bara MVG:n i bagaget kändes det inte alls som någon utmaning att byta vardagsspråk. Men tji fick jag. Jag kan väl inte direkt påstå att det jag har fått lära mig på engelskalektionerna är helt meningslöst (bara lite), men jag lovar att jag har mer användning av vardagsspråket som jag har snappat upp ur amerikanska låtar och filmer, så kallad "evrri-däjj-inglish":
Om jag inte hade knarkat sönder Sex And The City, hur skulle jag då veta hur man beställer en drink på krogen (mamma, läs: Te på fiket) eller skvallrar om sex med kompisarna (mamma, läs Te på fiket)?
Om jag aldrig hade upptäckt Donnie Darko, hur skulle jag då ha fått lära mig att den vackraste ord-ihop-sättningen (föregående kan kanske vara den fulaste) på engelska är cellar-door?
Om jag aldrig hade lyssnat på Slipknot, hur skulle jag då veta att man förkortade "part" (del) "pt"?
Om jag aldrig hade sett pulp fiction, hur skulle jag då ha lärt mig att man bör citera bibeltexter innan man avrättar någon? Nej fy skäms skolan, skärpning!

Lösning 1: Skolstyrelsen läser detta och inser att det smartaste är att låta Engelska A bestå av filmtittning från och med nu (jag kan till och med lämna filmtips..).

Lösning 2: SKOLKA, ligg hemma med en chipspåse och glo på film varje engelskalektion (denna uppmaning gäller alltså bara engelskalektioner, inget annat).