NYBLOGG

Detta kanske kommer som en chock för de flesta av er, men jag är faktiskt inte skotte längre. Nix.
Eweiskottland har försvunnit och är numera Sveriges snällaste Stockholmare.

P.S. Nya bloggen finns här och är lagd åt det lite mer mer seriösa hållet. D.S.

Turister och impulshandlanden

Nu är Linn och Stina här! Vi är glada och nöjda och har tillbringat dagen med att utforska staden. Vi har lekt turister och fotat en massa typiskt skotska saker och gått in och ut ur intressanta byggnader. Vi har även hunnit med en del shopping! Mer planeras imorgon.

I morse, när vi gick där gatan fram, med pengar i fickan och centrum som mål, så började vi prata om tatueringar. Vi sade - lite på skoj och lite på allvar - att vi alla tre borde tatuera något litet att ha som minne från resan*. Sen pratade vi inte mer om det tills vi, lite senare på dagen, kom in i en klädbutik som vi upptäckte hade en tatueringsstudio i källaren. Då kunde vi självklart inte motstå frestelsen att kika lite i pärmarna som fanns där. En sak ledde till en annan och nu har jag en liten blomma på foten. Den är fin. Linn och Stina ska vänta tills på tisdag för att se om pengarna räcker (vilket de bör), sedan blir deras kropp också en blomma rikare. Impuls? Ja. Nöjd? Ja. Kommer mamma bli arg? Ja.

*Deras resa, min hemstad (just nu iallafall, blir ju nordbo igen på onsdag).

Ensammast

Nu är jag ensammast i världen igen. Mamma + systrar åkte just härifrån. De var här i en vecka och vi hann göra följande:

Tisdag: Rundtur på staden, lite shopping.
Onsdag: Åkte till Glasgow, mycket shopping.
Torsdag: Jag jobbade. Gick på Museum of Childhood.
Fredag: Jag jobbade. Midsommarfirande på svensk pub.
Lördag: Jag jobbade. Filmkväll med några vänner.
Söndag: Bergsbestigning och Zoobesök.
Måndag (idag): De åkte hem. Jag tröstäter nachos och ser på film.

Nu är jag ensam i 4 dagar, och jag jobbar alla. Fredag är min sista dag på jobbet (egentligen lördag, men är fräck och sjukanmäler mig då hehehehe) och den kvällen kommer Linn och Stina! TJOHO! Längtar!

Ensamhet och antagningsbesked

Idag är jag ensammast i världen. Joe, Henrik och Anders har nämligen åkt hem. Nu är jag helt ensam i en vecka, sedan kommer glada familjen och stannar i en vecka. När de har åkt hem kommer Linn och Stina och myser med mig, och sedan åker vi tre hem samtidigt den 1a Juli.

Övriga nyheter är att jag kom in på skolan, som ni säkert inte ens visste att jag ansökt till. Jag hade nämligen tänkt hålla det hemligt tills jag fått antagningsbeskedet, men eftersom jag (och mamma) har lite svårt att hålla hemlisar hemliga så gick ju det åt helvete och nästan alla jag känner vet om allt. Hursomhelst, idag kom antagningsbeskedet och JA jag kom in. Stockholm till hösten. Rumskamrat?

London osv

Som ni nog förstår så överlevde jag alltså äventyret i London. Med tyngre väska än jag lämnat Edinburgh med, borttappad röst och några glada minnen ramlade jag ut ur bussen i söndags kväll. Glada stod Joe och Anders och väntade på mig, exalterade över att få höra min historia:

I torsdags hoppade jag glatt på bussen mot London. Den avgick 22:00 och anlände 06:30. Under hela den tiden varken sov eller åt jag, dels för att jag hade en sovande kvinna på min axel, och dels för att jag inte orkade. Med andra ord var jag alltså ganska sliten när bussen nådde sitt mål. Efter att ha frågat mig vägen fram till Liverpool street, där Sarah och Vickan mötte upp mig, tog vi bussen hem till dem och sov. SOV. Det var skönt.

Vid 12-tiden väcktes vi av goda nyheter och bestämde oss för att göra av med lite pengar girl-style: Shopping. Vi tog en buss till Oxford street och kastade oss in i butik efter butik, blev trampade på (och sparkade på), och några pund fattigare. Sen åt vi vegetarisk thailändsk buffé, innan vi slutligen återvände hem till tjejernas studentlägenhet. Där drack vi billig kokosnötslikör och bytte om för att gå på en av krogarna som låg i närheten. En dryg bartender, en fyllepizza och många skratt senare ramlade vi ner i Vickans säng och sov. En stund.

För nästa dag (lördag, alltså) skulle vi upp tidigt för att åka till Camden och markanden där. Solen sken och vi strosade runt bland stånden (haha, stånd....) och gjorde av med lite mer pengar. Inte så jättemycket, dock. Sedan var det återigen kokosnötslikör som gällde, men denna gång var vi fler; Sarahs kompis Frida och hennes kusin Agnes hade nämligen anlänt från Sverige. Någon sa "Klubb" och någon sa "Dansa", och med de orden i bakhuvudet var vi plötsligt på väg in mot centrum för att försöka oss på detta. Det var mindre lyckat, dock, eftersom en ljugande inkastare lurade in oss på ett trång och jobbigt ställe, som vi inte hade lust att stanna på någon längre tid. Hem igen, alltså.

På söndagen klev jag upp klockan 8 och tog mig tillsammans med Sarah fram till stationen där bussen släppt av mig två dagar tidigare. Som tur var fick jag sitta ensam första delen av resan, och hann somna ganska skönt. Men plötsligt vaknar jag av att en tjock tant - utan ett ords förvarning - landar på mitt höftben, så resten av resan var det bara att trängas med henne.

Som ni alltså förstår har jag haft en ganska trevlig storstadshelg, och tackar brudarna för det <3

Att säga upp sig

Idag började dagen med att J sade upp sig från jobbet.
Därifrån utvecklades dagen vidare till att jag - efter mycket om och men (och många "eh":n och "öh":n) också lyckades säga upp mig.
Jobbar 4 veckor till, sen är jag fri. Och med frihet kommer Sverige.

Fast nu när Joel kom tillbaka till lägenheten och påminde mig om IPRED och FRA-lagarna så är jag inte så pepp på att komma hem längre. Men ni behöver inte oroa er, jag kommer nog ändå. Ett tag iallafall.





FÖRESTEN SÅ ÄR JAG MYCKET GLAD IDAG OCH LITE LEDSEN OCKSÅ FÖR DET HÄNDE EN SAK FÖRUT

Bestämmelser

Nyaste regeln på HoF: "No water on the shop floor!", en regel som alla - liksom mot alla andra regler - självklart bryter mot.
Det är alltså egentligen tänkt att vi ska dö av vätskebrist.



En sak till: Joe har fått jobbet tillbaka :)