Fan

I måndags var jag glad. I måndags skulle jag börja jobba. I måndags sken solen och jag begav mig iväg mot centrum för att 1. uträtta ett ärende och 2. gå till jobbet efteråt. Halvvägs mot stan ringer "chefen" - E - och säger att de inte hade fått resultaten från intervjun i fredags* ännu, så det var ingen idé att jag kom dit, men hon skulle ringa så fort hon visste mer.

*(Jag blev ju uppringd av E förra onsdagen och blev erbjuden tjänsten på Kaliko, 20 timmar i veckan. Men först var jag tvungen att bli intervjuad igen av själva gallerian, eftersom de ville ha koll på vilka som jobbade i huset, E sa att jag inte skulle oroa mig, det var bara en försiktighetsåtgärd och hon bestämde i slutändan vilka som skulle anställas. Vi var 4 stycken tjejer som hade blivit erbjuden varsin tjänst och således skulle intervjuas. Denna intervju skedde i fredags och jag oroade mig inte).

E ringde upp mig i måndags eftermiddag, och utan att riktigt säga vad som stod på så bad hon mig komma dit på onsdag 10:30 (i morse alltså), även nu säger hon till mig att jag inte ska oroa mig. När jag kommer dit möts jag av en av de andra tjejerna som var där i fredags samt galleriachefen. Galleriachefen förklarar att vi måste genomgå någon slags audition för att kunna få jobbet, så hon placerar ut oss på varsin avdelning i gallerian och kommer tillbaka efter en halvtimme med en annan kvinna som ska låtsas vara kund medans galleriachefen står och antecknar brevid. På en halvtimme ska vi alltså ha fått någon slags uppfattning om vad som finns i sortimentet och sen kunna ge god kundservice. Jag gör mitt bästa och skrattar lite nervöst eftersom det hela känns väldigt... iscensatt. Sen frågar galleriachefen hur jag tyckte att det gick ("fine...?"), och sen förklarar hon att det hade blivit ett missförstånd mellan henne och E, som tydligen inte alls har något att säga till om i slutändan om vilka som ska anställas. JAHA?!

Så jag har gått runt hela veckan och trott att jag har varit garanterad ett jobb. Jag har tackat nej till två andra arbetsintervjuer - för jag hade ju redan jobb, och jag har inte kollat jobcentre efter nya annonser.

Min enda tröst är att vi iallafall var två av fyra som fick genomgå auditionen (jag var inte sämst ensam, yey!) och när jag pratade med den andra tjejen så verkade hon också ganska osäker på hur det hade gått för henne. Hoppet är ju inte ute än, de skulle ringa i eftermiddag (som om..) och lämna besked. Men jag är arg. Jag är arg för att jag har tackat nej till två andra möjligheter. Jag är arg för att jag blir tillsagd att inte oroa mig när det - tydligen - finns saker att oroa sig för. Jag blir arg när E säger en sak och galleriachefen en annan. Jag blir arg för att jag inte får en rättvis chans att visa vad jag går för. Jag blir arg arg arg och får jag inte jobbet tänker jag kräva kläder i skadestånd. Minst.