Det största misstaget jag har gjort i mitt liv var att fylla i Grant Managements "Moving in easy application form" online. Jag orkar inte gå in på några detaljer, men det har kostat mig både tid och pengar, och så igår fick jag reda på att jag inte är tillåten att bo i lägenheten egentligen. Nehej, de har bara tagit (för mycket) pengar av mig i två månader nu. De kan dessutom inte ens se transaktionerna i sina papper, och vill därför kräva mig på mer pengar. Efter att ha slösat 10 pund på samtal till Nordea fick jag reda på att 1. JAG HADE RÄTT, och 2. punden har stigit i värde och jag vill inte ens tänka på vad min hyra är om man räknar i SEK.
Får någon av er som läser detta för er att flytta till storbritannien, hyr förihelvete inte av Grant Management.
Jo, föresten, Mille har bestämt sig för att flytta hem, någon som vill komma och ta hans plats? (Skojar inte)
torsdag 12 mars 2009
tisdag 10 mars 2009
Jåbba
För en vecka sedan var det osäkert om jag skulle få jobb eller inte...
Denhär veckan jobbar jag varje dag. Utom torsdag. Måndag, tisdag, onsdag, fredag, lördag och söndag. Vilket i korta ord innebär mooooooney (ka-ching!). Jobbar man i klädbutik så har man oftast det stora privilegiet att få gratis kläder eftersom det är tänkt att man ska fungera som någon slags vandrande provdocka. Idag fick jag mina, 2 nederdelar och 4 överdelar (ska räcka i ett halvår är det tänkt, sen får jag 3 nederdelar och 4 överdelar till). Tack tack, säger jag och kånkar hem en kasse med kläder värda 4000 kronor.
Denhär veckan jobbar jag varje dag. Utom torsdag. Måndag, tisdag, onsdag, fredag, lördag och söndag. Vilket i korta ord innebär mooooooney (ka-ching!). Jobbar man i klädbutik så har man oftast det stora privilegiet att få gratis kläder eftersom det är tänkt att man ska fungera som någon slags vandrande provdocka. Idag fick jag mina, 2 nederdelar och 4 överdelar (ska räcka i ett halvår är det tänkt, sen får jag 3 nederdelar och 4 överdelar till). Tack tack, säger jag och kånkar hem en kasse med kläder värda 4000 kronor.
söndag 8 mars 2009
Misshandel och Workshops
I fredags var jag på workshop inför mitt nya jobb. 9-16:30 var det sagt, men vi höll nog på fram till 17:30 med alla övningar. Det var minst sagt intensivt, så framåt 15-tiden var man mentalt död - det kändes precis som att vara tillbaka i skolan med andra ord.
På morgonen när vi blev insläppta i "klassrummet" så stod det ungefär 10 kassaapparater på rad där vi skulle öva att ta betalt med kort, med kontanter, göra returer osv. Luften i salen var lika dålig som i ett högstadieklassrum, så vid slutet av dagen - med en huvudvärk och 17/18 rätt på avlutningsquizen - blev jag jätteglad när Joe mötte upp mig och tog med mig till Number One Chinese Restaurant (gott, men dyrt).
När jag kom hem så var jag så trött så att jag gick och lade mig nästan på en gång. Grabbarna däremot drack lite öl och gick ut. Vid 1, när jag hade sovit ungefär 5 timmar, kom Joe och Henrik hem, men Mille och Joel var fortfarande kvar på krogen. En timme senare snubblar Joel in genom dörren, blodig, jättefull och panikslagen. Sen kommer Mille springandes och berättar vad som hade hänt:
De hade varit på väg hem och hade kommit till början på våran gata. Där hade det stått ett gäng på 2 killar och 2 tjejer, som Joel hade frågat om cigg. Ena killen hade visat en kniv så de började gå därifrån, men killen sprang ikapp Joel och knuffade in honom i en vägg. Mille sprang iväg och in hos en snäll kille som stod utanför sin port och rökte några gator bort, därifrån ringde han polisen. Sen hade Joel på något sätt tagit sig hem hit och efter en stund kom Mille också. De åkte till sjukhuset och kom tillbaks vid 9-tiden på morgonen. En trasig framtand, skadad käke, två blåögon och eventuellt en bruten näsa åkte han på. Helt oprovocerat.
På morgonen när vi blev insläppta i "klassrummet" så stod det ungefär 10 kassaapparater på rad där vi skulle öva att ta betalt med kort, med kontanter, göra returer osv. Luften i salen var lika dålig som i ett högstadieklassrum, så vid slutet av dagen - med en huvudvärk och 17/18 rätt på avlutningsquizen - blev jag jätteglad när Joe mötte upp mig och tog med mig till Number One Chinese Restaurant (gott, men dyrt).
När jag kom hem så var jag så trött så att jag gick och lade mig nästan på en gång. Grabbarna däremot drack lite öl och gick ut. Vid 1, när jag hade sovit ungefär 5 timmar, kom Joe och Henrik hem, men Mille och Joel var fortfarande kvar på krogen. En timme senare snubblar Joel in genom dörren, blodig, jättefull och panikslagen. Sen kommer Mille springandes och berättar vad som hade hänt:
De hade varit på väg hem och hade kommit till början på våran gata. Där hade det stått ett gäng på 2 killar och 2 tjejer, som Joel hade frågat om cigg. Ena killen hade visat en kniv så de började gå därifrån, men killen sprang ikapp Joel och knuffade in honom i en vägg. Mille sprang iväg och in hos en snäll kille som stod utanför sin port och rökte några gator bort, därifrån ringde han polisen. Sen hade Joel på något sätt tagit sig hem hit och efter en stund kom Mille också. De åkte till sjukhuset och kom tillbaks vid 9-tiden på morgonen. En trasig framtand, skadad käke, två blåögon och eventuellt en bruten näsa åkte han på. Helt oprovocerat.
torsdag 5 mars 2009
onsdag 4 mars 2009
Ewe löser världens problem, pt I
Nu när jag får briljera med mina engelskakunskaper dagligen så har jag upptäckt en stor brist i det svenska lärosystemet. Jag har fått lära mig glosor utantill en gång i veckan i 9 år. Jag har fått lära mig att böja verb och bända adjektiv. Jag har fått lära mig hur man ger vägdirektioner om någon frågar och att man alltid ska säga "please" efter varje mening, "för engelsmännen är väldigt artiga" (hah..). Jag har till och med fått lära mig att skriva sonetter på engelska, och med bara MVG:n i bagaget kändes det inte alls som någon utmaning att byta vardagsspråk. Men tji fick jag. Jag kan väl inte direkt påstå att det jag har fått lära mig på engelskalektionerna är helt meningslöst (bara lite), men jag lovar att jag har mer användning av vardagsspråket som jag har snappat upp ur amerikanska låtar och filmer, så kallad "evrri-däjj-inglish":
Om jag inte hade knarkat sönder Sex And The City, hur skulle jag då veta hur man beställer en drink på krogen (mamma, läs: Te på fiket) eller skvallrar om sex med kompisarna (mamma, läs Te på fiket)?
Om jag aldrig hade upptäckt Donnie Darko, hur skulle jag då ha fått lära mig att den vackraste ord-ihop-sättningen (föregående kan kanske vara den fulaste) på engelska är cellar-door?
Om jag aldrig hade lyssnat på Slipknot, hur skulle jag då veta att man förkortade "part" (del) "pt"?
Om jag aldrig hade sett pulp fiction, hur skulle jag då ha lärt mig att man bör citera bibeltexter innan man avrättar någon? Nej fy skäms skolan, skärpning!
Lösning 1: Skolstyrelsen läser detta och inser att det smartaste är att låta Engelska A bestå av filmtittning från och med nu (jag kan till och med lämna filmtips..).
Lösning 2: SKOLKA, ligg hemma med en chipspåse och glo på film varje engelskalektion (denna uppmaning gäller alltså bara engelskalektioner, inget annat).
Om jag inte hade knarkat sönder Sex And The City, hur skulle jag då veta hur man beställer en drink på krogen (mamma, läs: Te på fiket) eller skvallrar om sex med kompisarna (mamma, läs Te på fiket)?
Om jag aldrig hade upptäckt Donnie Darko, hur skulle jag då ha fått lära mig att den vackraste ord-ihop-sättningen (föregående kan kanske vara den fulaste) på engelska är cellar-door?
Om jag aldrig hade lyssnat på Slipknot, hur skulle jag då veta att man förkortade "part" (del) "pt"?
Om jag aldrig hade sett pulp fiction, hur skulle jag då ha lärt mig att man bör citera bibeltexter innan man avrättar någon? Nej fy skäms skolan, skärpning!
Lösning 1: Skolstyrelsen läser detta och inser att det smartaste är att låta Engelska A bestå av filmtittning från och med nu (jag kan till och med lämna filmtips..).
Lösning 2: SKOLKA, ligg hemma med en chipspåse och glo på film varje engelskalektion (denna uppmaning gäller alltså bara engelskalektioner, inget annat).
Fan
I måndags var jag glad. I måndags skulle jag börja jobba. I måndags sken solen och jag begav mig iväg mot centrum för att 1. uträtta ett ärende och 2. gå till jobbet efteråt. Halvvägs mot stan ringer "chefen" - E - och säger att de inte hade fått resultaten från intervjun i fredags* ännu, så det var ingen idé att jag kom dit, men hon skulle ringa så fort hon visste mer.
*(Jag blev ju uppringd av E förra onsdagen och blev erbjuden tjänsten på Kaliko, 20 timmar i veckan. Men först var jag tvungen att bli intervjuad igen av själva gallerian, eftersom de ville ha koll på vilka som jobbade i huset, E sa att jag inte skulle oroa mig, det var bara en försiktighetsåtgärd och hon bestämde i slutändan vilka som skulle anställas. Vi var 4 stycken tjejer som hade blivit erbjuden varsin tjänst och således skulle intervjuas. Denna intervju skedde i fredags och jag oroade mig inte).
E ringde upp mig i måndags eftermiddag, och utan att riktigt säga vad som stod på så bad hon mig komma dit på onsdag 10:30 (i morse alltså), även nu säger hon till mig att jag inte ska oroa mig. När jag kommer dit möts jag av en av de andra tjejerna som var där i fredags samt galleriachefen. Galleriachefen förklarar att vi måste genomgå någon slags audition för att kunna få jobbet, så hon placerar ut oss på varsin avdelning i gallerian och kommer tillbaka efter en halvtimme med en annan kvinna som ska låtsas vara kund medans galleriachefen står och antecknar brevid. På en halvtimme ska vi alltså ha fått någon slags uppfattning om vad som finns i sortimentet och sen kunna ge god kundservice. Jag gör mitt bästa och skrattar lite nervöst eftersom det hela känns väldigt... iscensatt. Sen frågar galleriachefen hur jag tyckte att det gick ("fine...?"), och sen förklarar hon att det hade blivit ett missförstånd mellan henne och E, som tydligen inte alls har något att säga till om i slutändan om vilka som ska anställas. JAHA?!
Så jag har gått runt hela veckan och trott att jag har varit garanterad ett jobb. Jag har tackat nej till två andra arbetsintervjuer - för jag hade ju redan jobb, och jag har inte kollat jobcentre efter nya annonser.
Min enda tröst är att vi iallafall var två av fyra som fick genomgå auditionen (jag var inte sämst ensam, yey!) och när jag pratade med den andra tjejen så verkade hon också ganska osäker på hur det hade gått för henne. Hoppet är ju inte ute än, de skulle ringa i eftermiddag (som om..) och lämna besked. Men jag är arg. Jag är arg för att jag har tackat nej till två andra möjligheter. Jag är arg för att jag blir tillsagd att inte oroa mig när det - tydligen - finns saker att oroa sig för. Jag blir arg när E säger en sak och galleriachefen en annan. Jag blir arg för att jag inte får en rättvis chans att visa vad jag går för. Jag blir arg arg arg och får jag inte jobbet tänker jag kräva kläder i skadestånd. Minst.
*(Jag blev ju uppringd av E förra onsdagen och blev erbjuden tjänsten på Kaliko, 20 timmar i veckan. Men först var jag tvungen att bli intervjuad igen av själva gallerian, eftersom de ville ha koll på vilka som jobbade i huset, E sa att jag inte skulle oroa mig, det var bara en försiktighetsåtgärd och hon bestämde i slutändan vilka som skulle anställas. Vi var 4 stycken tjejer som hade blivit erbjuden varsin tjänst och således skulle intervjuas. Denna intervju skedde i fredags och jag oroade mig inte).
E ringde upp mig i måndags eftermiddag, och utan att riktigt säga vad som stod på så bad hon mig komma dit på onsdag 10:30 (i morse alltså), även nu säger hon till mig att jag inte ska oroa mig. När jag kommer dit möts jag av en av de andra tjejerna som var där i fredags samt galleriachefen. Galleriachefen förklarar att vi måste genomgå någon slags audition för att kunna få jobbet, så hon placerar ut oss på varsin avdelning i gallerian och kommer tillbaka efter en halvtimme med en annan kvinna som ska låtsas vara kund medans galleriachefen står och antecknar brevid. På en halvtimme ska vi alltså ha fått någon slags uppfattning om vad som finns i sortimentet och sen kunna ge god kundservice. Jag gör mitt bästa och skrattar lite nervöst eftersom det hela känns väldigt... iscensatt. Sen frågar galleriachefen hur jag tyckte att det gick ("fine...?"), och sen förklarar hon att det hade blivit ett missförstånd mellan henne och E, som tydligen inte alls har något att säga till om i slutändan om vilka som ska anställas. JAHA?!
Så jag har gått runt hela veckan och trott att jag har varit garanterad ett jobb. Jag har tackat nej till två andra arbetsintervjuer - för jag hade ju redan jobb, och jag har inte kollat jobcentre efter nya annonser.
Min enda tröst är att vi iallafall var två av fyra som fick genomgå auditionen (jag var inte sämst ensam, yey!) och när jag pratade med den andra tjejen så verkade hon också ganska osäker på hur det hade gått för henne. Hoppet är ju inte ute än, de skulle ringa i eftermiddag (som om..) och lämna besked. Men jag är arg. Jag är arg för att jag har tackat nej till två andra möjligheter. Jag är arg för att jag blir tillsagd att inte oroa mig när det - tydligen - finns saker att oroa sig för. Jag blir arg när E säger en sak och galleriachefen en annan. Jag blir arg för att jag inte får en rättvis chans att visa vad jag går för. Jag blir arg arg arg och får jag inte jobbet tänker jag kräva kläder i skadestånd. Minst.
söndag 1 mars 2009
London
Jag saknar mycket. Jag saknar katten, jag saknar familj och jag saknar mat (främst godis). Men mest av allt saknar jag vänner. Nu när jag är fast med 4 killar i en trea finns det ingenting jag saknar mer än tjejkvällar (och Gustav), och klassfester. Nu när jag har fått ett jobb så ska jag planera in en liten sverigeresa, men det kan ta ett tag att få till eftersom jag måste fixa ledigt och gärna hinna få en lön innan. Jag har ju trots allt inte ens jobbat min första dag än (imorgon!!).
Något som ligger närmare till är London! Där finns en fjärdedel av klassen och en liten fågel viskade i mitt öra att tjejerna där väntar sverigebesök. Efter att ha googlat EDINBURGH - LONDON så visade det sig att det går bussar dagligen (!!) och att de inte tar mer än 9 timmar. Särskilt dyrt var det inte heller, £37 tur och retur. Efter att ha räknat lite kom jag fram till att det borde räcka med 4-5 lediga dagar i rad för att man ska hinna kramas lite och göra staden osäker en kväll. Det bör alltså inte vara alltför omöjligt...
Nu hänger allt på mitt framtida jobbscchema, men får jag som jag vill så är jag i London inom 25 dagar! FEST!
Något som ligger närmare till är London! Där finns en fjärdedel av klassen och en liten fågel viskade i mitt öra att tjejerna där väntar sverigebesök. Efter att ha googlat EDINBURGH - LONDON så visade det sig att det går bussar dagligen (!!) och att de inte tar mer än 9 timmar. Särskilt dyrt var det inte heller, £37 tur och retur. Efter att ha räknat lite kom jag fram till att det borde räcka med 4-5 lediga dagar i rad för att man ska hinna kramas lite och göra staden osäker en kväll. Det bör alltså inte vara alltför omöjligt...
Nu hänger allt på mitt framtida jobbscchema, men får jag som jag vill så är jag i London inom 25 dagar! FEST!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
