Beslutsfattande, saknad och tjejkväll.

Så! Då är bloggen färdig. Tusen tack till gulligaste Linn som bråkade ihop layouten! Vi har precis frossat i veggie-taco-lasagne och peppargrillchips (jag bjuder som tack). Nu ligger Linns fokus på kvällens Desperate Housewives avsnitt, medans jag tar oskulden på min blogg;

Som synes kommer denhär bloggen först och främst handla om mitt Skottland. Detta är alltså inte någon "dagens outfit" blogg. Det är inte heller någon dagbok, utan här kommer jag att skriva om flytten till Skottland - innan och efter - vad jag gör för att komma iväg och allt jag sysslar med där borta. Jag antar att jag vill visa att jag är seriös, och kanske till och med inspirera någon till att våga lämna det välkända för det okända. Bloggen får även fungera som ett sätt att uppdatera alla därhemma i kylan om vad jag egentligen har för mig.

Lite bakgrund:

5e November flyttade Joe till Skottland. Då hade jag inte bestämt mig än huruvida jag skulle följa med eller ej. Jag har jobb här i Sundsvall, bor jättebilligt och centralt med världens bästa roomie, och trivs med tillvaron. Men beslut är till för att fattas! Själva beslutet i sig var inte så svårt att ta, det bara kom, men ångesten innan kring att eventuellt ta fel beslut var värre. Det skulle ju vara jobbigt att tvingas ångra sig resten av livet för att man inte vågade. Så resonerar jag iallafall - det är ju inte som om jag har något att förlora! Jag jobbar min sista dag på Indiska i Birsta här den 27e december, och jag ser inte en sån stor skillnad på att tvingas söka nytt jobb i Sundsvall eller Edinburgh. Nu har jag alltså bestämt mig och försöker att varje dag ta ett litet steg inför själva flytten. Än så länge är det bara smågrejer som att färdigställa ett nytt uppdaterat CV - på engelska såklart, kolla biljettpriser, kolla upp platser att ställa alla saker jag måste lämna kvar, samt att be alla mina föredetta chefer att skriva rekomendationsbrev - på engelska såklart. Men varje litet steg är ett steg närmare Edinburgh. Och Joe.